pelargonia.se

Ralstonia och s k ”semesterpelargoner”

Bakterien Ralstonia solanacearum

En bakterie som kan orsaka allvarliga sjukdomar och problem är Ralstonia solanacearum ¹. Den kan drabba över 200 växtarter spridda över ca 30 växtfamiljer alltifrån potatis, tomater, bananträd och olika grönsaker till många prydnadsväxter, t.ex. pelargoner. De ekonomiska förlusterna som en infektion av Ralstonia solanacearum kan medföra är betydande då den exempelvis kan förstöra tomat- och potatisodlingar. I Europa är den klassad som en karantänsjukdom och i USA som en allvarlig sjukdom, som både kan hota matproduktionen och användas som vapen för bioterrorismen.

Det är bakterien Ralstonia solanacearum race 3 biovar 2, förkortad Rsr3b2 ², som infekterar pelargonerna och orsakar sjukdomen bakteriell vissne- eller sloksjuka (på engelska "bacterial wilt"). Hos exempelvis potatis orsakar den brunröta (engelska "brown rot"). Rsr3b2 dödar plantan som den smittar; det finns inget effektivt bekämpningsmedel mot bakterien, varken biologiskt eller kemiskt.

Bakterien är jordbunden, d.v.s. lever i jorden, och anses ha uppstått i Perus höglandsområden. Den förekommer mest i tropiska och subtropiska länder, men vissa bakteriesträngar har anpassat sig till mildare klimat och har hittats i norra Europa. Idag är bakterien spridd över alla kontinenter. Under de sista åren har Rsr3b2 detekterats i flera länder däribland England, Kanada och USA.

Import- och exportrestriktioner. Pelargonimporten från England till Kanada har stoppats likaväl som pelargonimporten från flera länder till USA. I England hittade man år 2003 bakterien i importerade pelargoner och redan 1999 i importerad potatis från Egypten. År 2003 detekterades bakterien i USA och Kanada i pelargoner från Guatemala, Kenya och Costa Rica. Två miljoner importerade plantor, varav 1,9 miljoner pelargoner förstördes under maj 2003 i USA. De hårdast drabbade var små plantskolor. Detta var andra gången som smittan upptäcktes i USA sedan 1999. Kort tid därefter återfanns bakterien Rsr3b2 i USA i importerade pelargonsticklingar från Guatemala och mellan augusti 2003 och januari 2004 förstördes två miljoner sticklingar (av total 8,9 miljoner skickade under samma period).

I Europa har Rsr3b2 orsakat stora ekonomiska förluster p.g.a. infekterade potatisodlingar. Under de senaste 14 år har infektionen då och då flammat upp i flera länder.

I ett försök att stoppa bakteriespridningen skickar många av USA:s plantskolor inte pelargonsticklingar till andra länder och USA, liksom de flesta europeiska länderna, kräver certifikat på att pelargonmaterialet har Rsr3b2 testats och befunnits bakteriefritt innan det får importeras till landet. Detta är förstås förenat med ökade kostnader. Beträffande testmetoden, är den förenad med problem och viss osäkerhet.

I England och Sverige samt flera andra länder, är de flesta pelargonplantskolor små familjeföretag. Ett exportstopp skulle innebära stora ekonomiska förluster för många av dem.

Bakteriesmittan kan vara svår att upptäcka då plantorna kan vara infekterade utan att visa någon symptom på det. De första symptomen uppträder när temperaturen är lämplig vilket kan dröja flera månader. I kontaminerad jord kan bakterien överleva i över ett år. Bakterien kan vara vilande i jorden eller i vatten i väntan på att en lämplig värdväxt växer. När detta inträffar, tar bakterien sig in i värdplantan via dess rötter och sprider sig i hela plantan genom dess vattenledande vävnader. Där förökar och sprider den sig också snabbt. De vanligaste spridningsvägarna är via kontaminerad jord, vatten och redskap samt genom spridning av infekterade sticklingar och plantor. Bakterien, och därmed sjukdomen, sprider sig inte via luften utan det krävs "fysisk" kontakt. D.v.s. att växtsaft från en sjuk planta kommer i kontakt med en frisk planta. Detta kan ske när man t.ex. vattnar och överblivet vatten från kontaminerade plantor kommer i kontakt med friska plantor. Rsr3b2 kan finnas i jorden eller i rötterna på smittade plantor; vatten kan sprida den vidare till friska plantor. Sjukdomen kan också sprida sig utomhus från inomhusodlade pelargoner och infektera andra växter t.ex. potatis. Vissa anser att bakterien kan överleva i låg temperatur och övervintra i potatisar. Det råder dock oenighet om detta.

De första synliga symptomen på smitta är att de nedersta bladen på pelargonplantan eller sticklingen, krusar sig uppåt och blir mjuka, ovanligt vissna och gulaktiga. Senare blir de översta bladen likadana. Sedan, allteftersom sjukdomen fortskrider, uppträder en kärlmissfärgning i nedre delen av stammen och rötterna kan bli bruna. Om man korssnittar stammen och lägger den i vatten kan ses ett mjölkvitt trådaktigt bakterieflöde. De första infektionssymptomen på bakteriell vissnesjuka liknar de från Xanthomonas campestris pv. pelargonii, som orsakar bladfläckssjuka och stamröta ("bacterial blight" på engelska). Skillnaden är bl.a. att Xanthomonas också orsakar bladfläckar, vilket Ralstonia inte gör.

Det bästa sättet att förebygga sjukdomen är att skaffa sig friska pelargonsticklingar och plantor. Här är de viktigaste åtgärderna för att kontrollera sjukdomen.

Observera god hygien genom att bl.a. desinfektera alla redskap (sticklingsknivar, krukor, krukfat, etc.) innan du använder dem till nya plantor. Tvätta dig noga om händerna mellan olika plantor när du tar sticklingar, i synnerhet om du har varit i kontakt med infekterat material. Håll rent i och kring växthuset och ha helst ett grus- eller cementgolv. Om du har haft en infektion, desinfektera noga brickorna, bäddarna, etc. med lämpligt medel.

Vattna aldrig med infekterat vatten och vattna inte underifrån med vatten som cirkulerar mellan olika plantor. Byt aldrig krukfat med vatten mellan olika plantor. Odla helst i förhöjda bäddar och använd alltid frisk jord. Håll nyanskaffade sticklingar och plantor åtskilda från de friska tills du har försäkrat dig om att de inte är smittade. Kontrollera dina plantor ofta och noga. Vid första tecken på infektion, agera omedelbart: förstör den infekterade plantan, avlägsna de som har varit i närheten av den och håll dem isolerade tills du är säker på att de är friska. Smittan sprider sig fort under de rätta förhållanden.Infekterade plantor dör.

Hittills finns det inget effektivt bekämpningsmedel mot Ralstonia solanacearum race 3 biovar 2.

Folk som åker till andra länder tar ibland pelargonskott vid restauranger, caféer, offentliga planteringar, etc. och inför dem okontrollerat till Sverige. Dessa s.k. "semesterpelargoner" riskerar att föra in denna mycket allvarliga sjukdom till landet. Det finns andra mer eller mindre allvarliga svamp-, virus- och bakteriesjukdomar som dessa semesterpelargoner också kan vara smittade med, även om infektionssymptomen inte syns. Även om risken för detta kan anses som minimal, finns den. Detta, förenat med att många av dessa pelargoner brukar vara patenterade sorter (PAC, sel, etc.) borde väcka en tankeställare för "semesterpelargontagarna". Att sedan några av dessa pelargoner ibland döps om till tjusiga svensktklingande namn, gör väl inte saken bättre.

Artikeln har publicerats i Pelargonbulletinen nr. 2, 2005 årgång 8

1) Tidigare hette den Pseudomonas solanacearum.

2) Beroende på vilka värdväxter som bakterien väljer delas
Ralstonia in i 5 ”races” och med grund i biokemiska tester urskiljs fem ”biovars.

Tillbaka eller Startsidan