Pelargonium`Ardens´

Primärhybriden P. `Ardens´ uppkom i början av 1800-talet. Att den medvetet hybridiserades fram har inte alltid och av alla varit självklart. Numera är de flesta överens om att den är en planlagd korsning av arterna P. lobatum och P. fulgidum (ur Sektion Polyactium resp. Ligularia) med P. lobatum som moder.

Pelargonen korsades fram av Lee of Hammersmith 1810 och introducerades på marknaden 1817. För att bättre kunna förstå denna underbara pelargon bör man känna till så mycket som möjligt om dess föräldrar. Av de har P. `Ardens´ bl.a. ärvt vissa morfologiska likheter.
När vi odlar den i hemmiljö eftersträvar de flesta av oss i första hand att få friska plantor med vackert växtsätt och en riklig, regelbunden och långvarig blomning. Det är dessa aspekter som jag riktar in mig på i det följande.

• P. `Ardens´ föräldrar kommer från områden i Sydafrika med vinterregn. Det regnar då lite, inte jämnt och inte under särskilt lång period. När regnperioden är slut, blir det mycket varmt och torrt. Då går de i vila, vilket innebär att de bl.a. tappar bladen och "lever under jorden". Det vatten och den näring som de då behöver för att överleva hämtar de från sina rotknölar, där de lagrats under regnperioden. Regnsäsongen sammanfaller alltså med växtsäsongen, som är den period då plantorna växer och blommar. De blommar tidigt på säsongen, när regnperioden slutar, tidigare än vad många andra arter gör. De växer främst i sandjordar.
   

• P. `Ardens´ har rotknölar som rötter. I de samlar plantan både vatten och näring. Rotknölarna är stora och behöver plats för att utvecklas, därför ska man använda stora krukor när man odlar denna pelargon.
   

• P. `Ardens´ växer långsamt. För att den ska börja blomma måste rotknölarna uppnå en viss storlek. Därför kan det ta två eller flera säsonger innan plantan börjar blomma.
   

• P. `Ardens´ går, i likhet med sina föräldrar, i vila. Denna period sammanfaller med vår vinter. Eftersom stammen är mycket kort och förvedad kan man tro att plantan håller på att dö, eller till och med att den är död. Denna stam är, liksom exempelvis P. fulgidum, halvsuckulent. Rotknölarna är känsliga för bl.a. frost och för mycket vatten. Om rotknölarna fryser, dör plantan. Det är mycket viktigt att inte vattna plantan under viloperioden. Ge den bara en skvätt vatten någon enstaka gång så att rotknölarna inte torkar helt. Får plantan för mycket vatten under viloperioden, riskerar rotknölarna att ruttna och följaktligen dör den. Under växtsäsongen däremot ska den vattnas.
   

• Eftersom P. `Ardens´ är känslig för för mycket vatten, är odlingssubstratet viktigt. Odla den i en porös, väldränerad jord och gärna i lerkrukor. Blanda t.ex. grov sand och grus i jorden (OBS! mycket vältvättat). Särskilt under viloperioden är detta speciellt viktigt.
   

• Det är inte endast vatten och frost som kan skada rotknölarna. För höga saltnivåer i jorden kan också göra det. Salterna kan skada vissa för plantan nyttiga mikroorganismer som lever i jorden, bl.a. genom att öka jordens alkalinitet, det vill säga höja dess pH-värde. Dessa olika mikroorganismer fyller flera viktiga funktioner som t.ex. att hjälpa plantan att använda jordmineraler (exempelvis kvävefixerande bakterier).
  
  Gödning gör att bl.a. salter samlas i botten på krukan som sedan kan skada rotknölarna genom att förstöra viktiga mikroorganismer. Gödsla inte gärna, utan satsa istället på att lära dig känna vilka mikroorganismer som är nyttiga för plantan och håll de glada.
  
  Kalk i jorden höjer pH-värdet. Däremot inte lera som förresten är en bra mineralkälla. Men: P. `Ardens´ gillar inte leriga jord...
   

• För att kunna utvecklas som bäst vill P. `Ardens´ bl.a. ha mycket ljus under växtsäsongen, men inte direkt solljus.
   

• P. `Ardens´ har stora blad och små blommor. Blommorna sitter flera på samma stängel, vilken är lång, längre än bladen. Den blommar medan bladen fortfarande sitter kvar. Detta är viktigt: pelargonen är som vackrast när bladen är som bäst utvecklade samtidigt som blommorna öppnas. De flesta av oss vill ha dessa vackra blad fina, friska och välutvecklade och blomstänglarna översållade av blommor som öppnar sig och inte bara torkar ut innan dess. (Vem gillar långa blomstänglar med få, små och uttorkade blomknoppar och, i värsta fall, också några få, gulbrunaktiga, fula blad? Eller att plantan börjar tappa bladen innan blommorna öppnas helt?).
  Det finns flera sätt att reglera/styra så att man får underbara, nästan perfekta, plantor.
   

• I hemmiljö odlas P. `Ardens´ under icke extrema villkor, vilket också bidrar till att vissa blad behålls under viloperioden. Vilket förresten inte är ovanligt och inträffar även med suckulenta arter, t.ex. några ur sektionen Cortusina.
   

• Om man rubbar plantan, exempelvis genom att tillfoga en fysisk skada på rotknölarna, dela på rotknölarna under viloperioden, övergödsla, övervattna, placera den mörkt, eller liknande kan blomningen fördröjas eller utebli något år, den kan också få ett fulare växtsätt. Det kan ta tid för plantan att återhämta sig.
   

• Rotknölarna går att rota.
  
   

Det finns ytterligare mycket att säga om denna underbara pelargon. Exempelvis längden på vilo-/växtperioden, bästa odlings-/viloförhållanden, temperatur, ljus, odlingssubstrat m.m.

©2005-07-14, Maria-Pilar Herraiz (Maria P.), PM.

Tillbaka eller Startsidan